Lilla Hårbollen
Idag är det två år sedan jag var tvungen att låta min lilla nallebjörn somna in, på FN-DagenI början höll jag på att bli tokig av saknad efter honom..och kan fortfarande sakna den lille pajsarn...han har verkligen varit den mest fantastiska hund man kan tänka sig..han fick hundrädda att börja klappa honom...låta barn klänga..ibland låg han kvar eller så flyttade han sig dit han kunde vara i fred, så oerhört lugn och snäll så det fanns inte
det var ofta han tittade mig i ögonen och "klappade" mig på armen när jag gosade med han..vi förstod varann på ett gött sätt...när jag var tvungen att åka till blå stjärnan så var han inte alls kontaktbar..men nere i partille..så lyfte han på huvudet och klappade mig med tassen som han brukade..och försvann igen..då brast mitt hjärta och det tillfället sitter etsat fast!
Rip min lilla nallebjörn, saknar dig!
